28 augusti 2017

Comeback?

HÄLSA & TRÄNING

Okej, nu blev det ett sådär långt uppehåll igen som inte riktigt vad meningen. Jag har tränat, jobbat, tränat, jobbat, knappt sovit, haft besök från Göteborg, förberett klubben för den nya terminen, tagit instruktörsfoton och lite allt möjligt. Jag önskar verkligen att jag hann uppdatera mer, men jag känner att jag tappar det hela tiden och vet inte längre vad som är roligt att läsa om?

Ända sedan årsskiftet jag har i princip bara tränat, jobbat och fokuserat på att klara av det på dygnets 24 timmar. Allt för att nå mitt mål att under detta året gå en match i thaiboxning och nu är det fan inte långt kvar. Jag är anmäld till en ny tävling och denna gången finns det en motståndare, min tå har läkt ihop ganska bra (håller tummarna för att jag håller mig fri från skador) och jag känner mig så redo jag kan bli. Jag kommer alltid kunna bli bättre, starkare och snabbare, men jag kommer aldrig att veta hur det är att stå i ringen förrän det är gjort och då vet jag vad jag kommer behöva jobba mer på sen.  

Jag skriver gärna om träningen, klubben, förberedelserna, tankarna, känslorna, humörsvängningarna och allt som pågår i mitt huvud innan passen, under passen och efter passen, men jag vet inte om det är så kul att läsa om? För det är allt som susar i mitt huvud just nu, det ger mig sömnproblem och koncentrationssvårigheter.

Idag körde jag ett pass med en av våra huvudtränare som jag länge velat köra med men som jag inte tyckt att jag varit tillräckligt bra för att köra med innan. Han tränar alla våra tävlande och framförallt våra proffs. Idag var det min tur för det är bara jag som fått match hittills. 

Jag trodde fan att jag skulle svimma. Jag har sovit två timmar inatt, jag vred och vände på mig fram till halv 4 och klockan ringde innan 6. Planen var att springa intervaller imorse men det fanns det absolut ingen tanke på när jag släpade min trötta kropp ur sängen. Mitt humör har inte varit på topp idag heller och jag är ovanligt känslig när jag inte fått sova. Det kändes typ som att jag klappade mittsarna till slut, så energilös var jag. Fyfan. Här vill man prestera när man äntligen får möjligheten att köra med honom och det ska vara den dagen man känner sig mest ur form. Man tackar! 

Nu ska jag slänga mig i duschen, förhoppningsvis få sova några timmar och förbereda mig inför en jobbdag med kundbesök, möten och slutligen sparring. Hoppas på en mer energifylld Alexandra imorgon. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress