Det finns många ställen att vända sig för inspiration. Det är bara att googla på inspiration eller söka på en hashtag på Instagram så får man fram mängder med inspirerande bilder och citat, mest fokus är det väl på träning och mat. Men det blir en väldigt ytlig inspiration för mig, jag får inspiration på vad jag kan göra för övningar på gymmet och snygga kläder att gymma i, men inte så mycket mer än så. 

Jag själv försöker väl också på ett sätt inspirera folk till att träna och dela med mig av den glädje jag får ut av det till andra, för det är det som får mig att må bra ända in i själen. När jag bröt min tå för ett par veckor sen så var det ju som att någon fällde mig precis innan mållinjen. Precis när det började bli allvar och närma sig det jag kämpat så hårt för det senaste halvåret kändes helt plötsligt mycket längre bort. På grund av en jävla tå. Den dagen grät jag nog för hela året tror jag, men det fick mig att inse hur mycket jag faktiskt vill detta.

Men för att hitta sann inspiration så krävs det mer än ett fläckfritt Instagramkonto. Min mamma har alltid varit en otrolig inspirationskälla för mig. Hon har alltid under hela min uppväxt gjort allt hon någonsin har kunnat för att finnas där för mig och min syster, oavsett vad. Det gör så jävla ont i mig ibland att jag bor så långt bort, speciellt nu de senast åren när hon faktiskt behövt mig mer än någonsin. 

För fyra år sedan bröt hon båda handlederna, samtidigt. Kommer aldrig glömma bilden jag fick på henne i en rullstol på sjukhuset, med två gipsade armar och det bredaste leendet. Jag trodde att det var ett skämt först, för vem fan ler så stort när man precis har brutit båda handlederna? Alltså hur kan man ens äta, duscha, skriva, köra bil? Jag hade uppgiven och gråtfärdig kastat in handduken och tyckt synd om mig själv om det hänt mig. Men gipset hade hon i några veckor och sen var det rehab och annan träning för att få tillbaka rörlighet och styrka i handlederna igen. 

6 månader senare ramlar hon ifrån en stege efter ett försök att sätta upp den nyinköpta hall lampan. Hon krossar fotleden, inte bryter eller stukar, utan krossar hela vänster fotled. Det är nu 3 år sedan, 4 större operationer senare och en mindre och hon går fortfarande på kryckor. När det hände hade hon fortfarande inte fått tillbaka styrkan och rörligheten i handlederna vilket gjorde det svårt för henne att hoppa på kryckor. Så det fick bli rullstol, i ett lägenhetshus utan hiss, två trappor upp. Det gjorde att hon i princip blev isolerad i lägenheten, som dessutom saknar balkong.

En annan hade ju lagt sig ner och tyckt synd om sig själv och gett upp för länge sen (läs JAG), men mamma gör sina rehabövningar flera gånger om dagen och tar sig via färdtjänst till gymmet flera dagar i veckan för att så snabbt som möjligt vara tillbaka på benen igen. Eftersom att operationerna inte riktigt gått enligt plan så har det experimenterats lite och man var ett tag inne på att ta ben ifrån höften för att stabilisera upp foten, men det gjorde man aldrig. Steloperation var också ett alternativ, men det är det sista tänkbara för mamma som alltid varit en aktiv person. 

Det gör så jävla ont i mig att se dig bli begränsad i allt du kunnat göra innan och allt du vill göra. Du har alltid stått på egna ben och varit stark i dig själv, och det är du fortfarande. Det finns ingen annan som är så positiv som du, i alla fall utåt sett. Du kämpar med din rehab och anpassar din träning till det du klarar av och det inspirerar mig så himla mycket. Din inställning till livet när allting bara verkar vilja förstöra för en. Din motivation och envishet med att bli starkare och bättre för varje dag som går. Du kanske inte ser det så själv, men det är så jag ser det. Du är en kämpe och det inspirerar mig så sjukt mycket. Just nu rinner tårarna för kinderna, för du förtjänar verkligen inte att må såhär. Hade jag fått en enda önskan så hade det varit att göra dig smärtfri, hatar att se dig med denna smärtan.

Tack för att du är den du är, för att du alltid ställer upp och för att du hjälper mig stå när jag mår som sämst. Och tack Pär för att du funnits (finns) där för mamma och stöttat henne när jag inte kunnat göra det.

Jag älskar dig mamma ♥
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress