Just nu är det stort fokus på träning, mer än någonsin. Vill ni veta varför? 

För jag är anmäld till min första thaiboxningsmatch någonsin. Jag fick hem mitt tävlingskort förra veckan och får nypa mig själv lite i armen för att förstå att det är på riktigt. För mig är detta jättestort och viktigt, för det är något jag sagt till mig själv att jag aldrig kommer att göra, för jag har inte trott att jag har det som krävs. Att det inte är min grej. Det är jag nog inte helt övertygad om att jag har än heller, men jag försöker att ändra på det. För jag vet att jag inte kommer att vinna om jag inte tror på mig själv, och jag är nog den enda som inte gör det.

Anledningen till det tror jag är för att jag fokuserar på de som är bättre än mig och ser vad de har, istället för att jämföra mig med de som är i ungefär samma del av thaiboxnings-"karriären" som jag är. Det är trots allt min första match och jag har kommit långt under detta halvåret som jag tränat intensivt. Inte bara fysiskt utan också psykiskt. Bara att ta sig ur sängen och springa intervaller i en fruktansvärd trappa på morgonen som jag gjorde igår... Det är en vinst i sig för mig. Jag skulle ALDRIG göra det "bara för att". Jag gör det för att jag inte vill förlora. Även om jag bara körde 10st intervaller och inte orkade hela vägen upp alla gånger, så är jag nöjd. För jag hade inte blivit varken snabbare eller starkare om jag låg kvar i sängen den halvtimmen.

Innan jag bestämde mig för att satsa på thaiboxningen så såg jag inte hur det skulle gå ihop med mitt liv, alltså inte någonstans. Ett av de största hindrena var tiden. Hur skall jag hinna träna 1-2 gånger per dag OCH göra allt annat? Svaret var att jag inte kan göra allt annat också, utan har fått prioritera om och säga nej till vissa saker. Det har varit ganska jobbigt eftersom att det oftast är mina vänner eller min familj jag får prioritera bort, men som tur var är de världsbäst och stöttar mig i min träning.

Det andra som jag trodde skulle vara svårt var att sluta med alkoholen, jag älskar ju rödvin och min favorit-tant-drink Gin&Tonic... Det har varit förvånandsvärt lätt faktiskt, förutom på kundevent och after work's med jobbet, men man kommer oftast undan om man kör och nu är de vana vid att jag inte dricker och jag är van vid att dricka alkoholfritt.

Det är inte någon som har sagt till mig att jag inte får dricka alkohol, men för mig känns det inte värt att pressa mig själv igenom veckornas 10-11 pass för att sen förstöra det, eller åt minstone en del av det, med alkohol. Då känns det som att man förstör för sig själv. Jag ville dessutom se hur min kropp förändrades i samband med att jag ökade mängden träning och la av med alkoholen. Min vikt ligger på ungefär samma som när vi var i Karibien i höstas, men det har möblerats om lite. Folk upplever att jag har blivit smal, men det är fett som omvandlats till muskler så det upplevs annorlunda men vikten är densamma. 

Nu börjar detta inlägget spåra iväg, jag kan skriva hur mycket som helst för jag har massa inlägg i mitt huvud som bara väntar att få publiceras, men jag har haft så jäkla mycket på sidan om nu så jag har inte tagit mig tiden och prioriterat att blogga tyvärr.. Vill säga att det kommer att ändras, men jag lovar inget... Matchen är nära ♥
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress